Under ca tio dagar har jag inte använt några synhjälpmedel vilket, eftersom jag har -6,75 i synfel (väldigt närsynt), gjort att jag har känt mig avkapad från allt runt omkring mig. Jag har inte kunnat gå ut ensam efter mörkrets inbrott eftersom jag då knappt haft ledsyn, jag har inte känt igen folk på stan och jag har inte kunnat data annat än i korta, korta, stunder stulna genom mina felaktiga glasögon. Det är som om jag på något sätt har varit avstängd från omvärlden på grund av faktorer utom min påverkan.

Ni kanske ser vart jag är på väg, men jag fortsätter ändå.

Det känns som jag fått en praktisk, sur försmak av vad ofrivillig avstängning från internet innebär, jag har varit avstängd från en större del av min värld. Det var bara något som helt plötsligt hade skett utan att jag fått möjlighet till överklagan eller möjlighet att ändra vad som höll på att hända. Känslan av maktlöshet och modstulenhet var fullkomlig. Jag har inte kunnat jobba, inte kunnat kommunicera med folk utom örons räckhåll, varit hänvisad till andras goda vilja för att inhämta information och delta i olika diskussioner runt omkring mig.

Begränsningen till radio och småprat för info-inhämtning blev till sist för mycket och jag köpte en ipod touch att använda som handdator. Eftersom den är så liten har jag kunnat ha den att knappa på ungefär 20 cm från ögonen och därmed haft viss tillgång till internet. En ipod touch är i sitt grundutförande hårt låst och strypt till vad Apple godkänner får göras på den, även hur man tittar på olika sajter är kontrollerat. Defaultläget är kontroll, uppifrån och ner, producent har kontroll över konsument. Detta är naturligtvis ingen överraskning för mig, men eftersom jag vanligtvis använder Linux till mitt datande är kontrasten med ipodens OS markant, eftersom Linux är uppbyggt på öppenhet. Eftersom ipoden var mitt enda möjliga fönster till internet fick jag alltså även sursmaka på en variant av hur internet kommer bli om ISP:s får laglig möjlighet och tvång att kontrollera vilka paket som får och inte får transporteras genom deras kom-nät, om vissa protokoll blockeras men inte andra, osv.

Som med alla byten av perspektiv känner jag att det var en nyttigt upplevelse men jag rekommenderar inte ett avstängt eller strypt internet till någon. Tanken på risken att hamna i samma situation igen utan att ha någon att vända sig till får det att krypa längs ryggraden, och den risken är något som är alltför nära i och med våra folkvalda och deras kortsiktighet och rädsla. Fritt internet ftw!

Jag är enormt tacksam över den supergrymma uppbackning jag haft, och har, från min närmaste familj och jag känner mig otroligt privilegierad på detta sätt.

Som extramaterial i denna post finns här länkar till två TED-föredrag som handlar om olika aspekter av synfel, som jag av förklarliga skäl är insnöad på.

Dr. Oliver Sacks tar upp hallucinationer hos synbegränsade och blinda personer.

Professor Joshua Silver berättar kort om sina speciella glasögon som kan ställas in av vem som helst, utan assistans av optiker.

Tjing!

Det diskuterades analogier mellan internet och annan infrastruktur med andemeningen att all samhällsnyttig infrastruktur bör vara neutral för användande i största möjliga mån. Viss infrastruktur kan väga upp annan infrastrukturs tillkortakommanden, exempelvis internet för informationshämtning om inte spårvagnen är brukbar för att ta sig till det där mötet, etc. Eftersom jämförelse mellan spårvagnar och internet inte var den enda analogin som haltade skapade detta viss munter förvirring men även diskussion om olika lagar för olika situationer.

På seminariet nämndes termen “internetlagar” som om det vore något självklart men jag tycker detta bör ifrågasättas. Jag är själv osäker på exakt vad som avses med uttrycket. En tendens jag tycker mig se återkomma i olika situationer där internet diskuteras är acceptansen för att skapa ett helt nytt lagområde för internet, trots att det ofta inte behövs eller finns anledning till. Internet är ännu en infrastrukturell komponent för samhället och de lagar som gäller afk gäller även internet, även om de kan behöva appliceras av en ny sorts kompetens hos de som dömer. Eftersom det finns intressen som försöker inskränka internettande håller jag med om att det kan vara motiverat att faktiskt stifta specifika lagar som uttryckligen talar om att rättighet till fri kommunikation ska råda per default, men jag tror det är lätt att falla i lagstiftarfällan för oss internauter också. Det optimala är ju om frihet är det som råder så det endast behöver lagstiftas om undantag, inte att vi behöver befästa varje liten rättighet i separata lagar, eftersom det annars kommer bli ohållbart i längden.

Operatörsroller diskuterades också och frågan om vad som ska räknas som en ISP. Kan en privatperson räknas som ISP i de fall man delar med sig av sin bandbredd och ska isåfall telekompaketet gälla dessa personer? Direkt kom jag att tänka på Piratpartiets diskussioner om att separata lagar kan gälla om syftet med handlingen är vinning eller inte, alltså i detta fall olika applicerbara lagar för företag och privatpersoner/ideell verksamhet när det gäller operatörsroll.

Under seminariets gång nämndes även “marknadens” roll i nätneutraliteten och att det kanske räcker att låta konsumenter bestämma med sina pengar vilken sorts access till internet de vill ha. För att underlätta en sån beslutsprocess skulle en märkning kunna tas fram som operatörer skulle kunna skylta med för att visa att de är internetvänliga, som exempelvis nyckelhålsmärkningen på förmodat nyttiga matprodukter. Att på något sätt visa att man som operatör är internetvänlig är ett bra initiativ och åtminstone en sån märkning finns redan. Jag är dock övertygad om att reglering behövs som en kontrapunkt till marknadskrafters utveckling, speciellt när det gäller åtkomst till samhällskritisk infrastruktur. Reglering och marknad behöver balanseras av varandra för bästa möjliga resultat.

En fråga som dök upp i mitt huvud som jag gärna skulle vilja ha svar på är hur långt upp telekompaketet sträcker sig i leverantörstopologin? De företag som levererar tjänster till slutkunder är ofta själva kunder i flera nivåer till leverantörer som levererar stambandbredd. Är dessa stamleverantörer också inkluderade i telekompaketets regleringar? Gäller telekompaketet oavsett leverantörsnivå?

Jaja, det var allt för nu.