Ögonen är fönster till internet

Nu är det spännande! För ca en månad sedan fick jag kontinuerliga problem med balansen och huvudvärk. Efter fram och tillbaka inom den offentliga vården (som kanske kommer bli ett helt eget inlägg) besökte jag på eget bevåg en optiker. Det visade sig att jag ådragit mig fusionell Konvergensinsufficiens vilket gjorde att mina glasögon därmed spelade spratt med mitt huvud med bla. balansen satt ur spel som resultat. Vem kunde tro att 12-14 timmar per dag framför datorn, året om, skulle kunna få långsiktiga negativa konsekvenser?… Jaja, det var inte bara därför, mina senaste glasögon jag skaffade för ca ett år sedan var lite fel för mina ögon, vilket var en bidragande faktor. Anyway, situationen kan förhoppningsvis lösas med användande av specialslipade glas så att ögonen till slut blir normala igen. Glasögonen fick jag idag och håller nu på att testa.

Under ca tio dagar har jag inte använt några synhjälpmedel vilket, eftersom jag har -6,75 i synfel (väldigt närsynt), gjort att jag har känt mig avkapad från allt runt omkring mig. Jag har inte kunnat gå ut ensam efter mörkrets inbrott eftersom jag då knappt haft ledsyn, jag har inte känt igen folk på stan och jag har inte kunnat data annat än i korta, korta, stunder stulna genom mina felaktiga glasögon. Det är som om jag på något sätt har varit avstängd från omvärlden på grund av faktorer utom min påverkan.

Ni kanske ser vart jag är på väg, men jag fortsätter ändå.

Det känns som jag fått en praktisk, sur försmak av vad ofrivillig avstängning från internet innebär, jag har varit avstängd från en större del av min värld. Det var bara något som helt plötsligt hade skett utan att jag fått möjlighet till överklagan eller möjlighet att ändra vad som höll på att hända. Känslan av maktlöshet och modstulenhet var fullkomlig. Jag har inte kunnat jobba, inte kunnat kommunicera med folk utom örons räckhåll, varit hänvisad till andras goda vilja för att inhämta information och delta i olika diskussioner runt omkring mig.

Begränsningen till radio och småprat för info-inhämtning blev till sist för mycket och jag köpte en ipod touch att använda som handdator. Eftersom den är så liten har jag kunnat ha den att knappa på ungefär 20 cm från ögonen och därmed haft viss tillgång till internet. En ipod touch är i sitt grundutförande hårt låst och strypt till vad Apple godkänner får göras på den, även hur man tittar på olika sajter är kontrollerat. Defaultläget är kontroll, uppifrån och ner, producent har kontroll över konsument. Detta är naturligtvis ingen överraskning för mig, men eftersom jag vanligtvis använder Linux till mitt datande är kontrasten med ipodens OS markant, eftersom Linux är uppbyggt på öppenhet. Eftersom ipoden var mitt enda möjliga fönster till internet fick jag alltså även sursmaka på en variant av hur internet kommer bli om ISP:s får laglig möjlighet och tvång att kontrollera vilka paket som får och inte får transporteras genom deras kom-nät, om vissa protokoll blockeras men inte andra, osv.

Som med alla byten av perspektiv känner jag att det var en nyttigt upplevelse men jag rekommenderar inte ett avstängt eller strypt internet till någon. Tanken på risken att hamna i samma situation igen utan att ha någon att vända sig till får det att krypa längs ryggraden, och den risken är något som är alltför nära i och med våra folkvalda och deras kortsiktighet och rädsla. Fritt internet ftw!

Jag är enormt tacksam över den supergrymma uppbackning jag haft, och har, från min närmaste familj och jag känner mig otroligt privilegierad på detta sätt.

Som extramaterial i denna post finns här länkar till två TED-föredrag som handlar om olika aspekter av synfel, som jag av förklarliga skäl är insnöad på.

Dr. Oliver Sacks tar upp hallucinationer hos synbegränsade och blinda personer.

Professor Joshua Silver berättar kort om sina speciella glasögon som kan ställas in av vem som helst, utan assistans av optiker.

Tjing!